1822-1902  Related Paintings of Bengt Nordenberg :. | sondagsmorgon i blekinge | Selfportrait in the Pulpit of Virestad Church | En riven get | Veteranerna | Dead Stag |
Related Artists:
William Sharp
British 1749-1824,was an English line-engraver born in London. He was originally apprenticed to what is called a bright engraver, and practised as a writing engraver, but gradually became inspired by the higher branches of the engraver's art. Among his earlier plates are some illustrations, after Stothard, for the Novelists' Magazine. He engraved the "Doctors Disputing on the Immaculateness of the Virgin" and the "Ecce Homo" of Guido Reni, the "St Cecilia" of Domenichino, the "Virgin and Child" of Dolci, and the portrait of John Hunter of Sir Joshua Reynolds. His style of eta-graving is thoroughly masterly and original, excellent in its play of line and rendering of half-tints and of "colour." He died at Chiswick on the 25th of July 1824. In his youth, owing to his hotly expressed adherence to the politics of Paine and Horne Tooke, he was examined by the privy council on a charge of treason. Mesmer and Brothers found in Sharp a stanch believer; and for long he maintained Joanna Southcott at his own expense. As an engraver he achieved a European reputation, and at the time of his death he enjoyed the honour of being a member of the Imperial Academy of Vienna and of the Royal Academy of Munich.
SPADA, Lionello
Italian Baroque Era Painter, 1576-1622 Italian painter, active mainly in Emilia. His signature was an L placed across a sword [Ital. spada=sword]. His work shows influence of the grand manner of the Carracci, as in The Burning of Heretical Books (San Domenico, Bologna), and of Caravaggio's naturalism, seen in dramatic religious and genre scenes such as The Way to Calvary (Parma). In his late works his manner became softer and warmer under Correggio's influence. An example is The Marriage of St. Catherine (Parma).
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.